Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
117
OFFICERARE.

Drunknade 27 (enl. Anrep 23) nov. 1731 i sjön Aspen vid sitt boställe Kastensbol. Begrofs i Bro kyrka.

573. Emertz, Abraham.

Född 1696 i Blekinge. Gift med Emerentia Sophia Schröder.

Furir vid N. o. V. reg. 1714, förare 22 aug. s. å., sek.-fältväbel 1 mars 1717, fänrik 18 juni 1718; erhöll 16 febr. 1728 fänriks indelning från sergeants; löjtnant 21 sept. 1739. Afsked 3 dec. 1740.

Han fick 10 mars 1737 af sin svåger Daniel S. 18 af 56 Stora Skanum i Värmland. Ägde Sundet i Thorsås, Småland.

574. Torstensson, Carl Ulric, grefve till Ulfsunda i Uppland.

Född 8 jan. 1685 och sonson till Lennart Torstensson. Fadern: riksstallmästaren, riksrådet och presidenten i Åbo hofrätt Anders Torstensson; modern: gref:nan Christina Catharina Stenbock. Gift 8 dec. 1719 med gref:nan Anna Margaretha Oxenstierna af Croneborg.

Han började sin krigarbana såsom fänrik vid ett regemente i Zweibrücken och var därefter löjtnant vid Erik Sparres regemente i fransk tjänst. Fänrik vid Lifgardet 21 dec. 1705, löjtnant där 1708, kapten 12 april 1711, placerades han som grenadjärkapten vid det hemmavarande Lifgardet 1713. Generaladjutant af flygeln blef han 23 dec. 1715 »för dess skicklighet och tappra välförhållande han vid åtskilliga tillfällen vist hafver» och interimsöfverste för Närkes och Värmlands regemente 7 dec. 1717. Sedan han efter freden fått gå ned till öfverstelöjtnants indelning, blef han chef för regementet 14 aug. 1727.

Han deltog i fälttågen i Polen och Ryssland, i slagen vid Holofzin och Poltava, hvarifrån han, ehuru svårt sårad, lyckades undkomma till Bender, var med om uppsnappandet af en polsk legationssekreterare i Moldau; deltog i kalabaliken i Bender, blef därvid tillfångatagen men kort därpå utlöst, åtföljde 1714 konung Stanislaus till Zweibrücken, begaf sig därefter till konungen i Stralsund och bevistade träffningen vid Stresow på Rügen, hvarvid han blef svårt sårad och tillfångatagen samt fördes till Berlin. Återkommen, inställde han sig hos konungen i Lund 1716 och bevistade 1718 års fälttåg i Norge och belägringen af Fredrikshall.

Död i dec. 1727 i Bruxelles under resa till de varma baden i Aachen; begrafven 20 mars 1729 i Riddarholmskyrkan.

575. Tengman, (Tängman), Jonas.

Född 1690 i Västergötland. Gift 26 okt. 1729 med Ebba Elisabeth Dionysia.

Volontär vid Södermanlands reg. 9 aug. 1708, rustmästare 10 dec. s. å., sergeant nov. 1711, fältväbel vid öfverstelöjtnant Wrangels bataljon i Stralsund 20 april 1712, fänrik därstädes 3 sept. 1714 och erhöll konfirmation därå 5 (16) juli 1715, löjtnant vid N. o. V. reg. 18 juni 1718. Erhöll vid 1723 års indelning fänriks indelning vid Kristinehamns komp., löjtnants indelning 19 juni 1729 Dömdes från tjänsten på grund af duell 19 aug. 1740. I Näs komp. orderjournal läses: »Anno 1740 den 10 april höltz krigsrätt uti Malm» (vid Helsingfors) »angående det incomminerade måhl Leutenant Tengman och vällborne Herr Captain Carl Johan von Kothen och efter skiedt ransakning är Leutenanten samma dato arresteradt.» v. K. var hans komp-.chef. Han synes varit arresterad till afskedet.

Gjorde fälttåget i Skåne 1710, var med vid Hälsingborg, var 1711 i Bohuslän under grefve Burensköld. S. å. i Stralsund, hvars belägring han utstod. Var med vid Gadebusch och sårades där i högra armen. Var 1713 i Wismar och deltog i åtskilliga partier mot ryssarna. 1714 åter i Stralsund, utstod belägringen därstädes 1714—15. Fången i Norge på ett parti vid Ringerike skans 4 april 1716. Blef äfven då sårad. Flydde hem 24 okt. 1717. Deltog i fälttåget mot Norge 1718. 1719—21 i Uppsala, Roslagen och Gäfle.

Död 7 dec. 1746 i Smedbyn Kila socken.