tjänstebyte med S. A. von Eckstedt (n:r 629), således mer än en månad efter sin död. R. S. O.
Tillfångatogs af ryssarne i Viborg 1710 och fördes till Sibirien; återkom därifrån 1718, deltog i norska fälttåget s. å. och därvid i träffningen vid Trondhjem. Var med i finska kriget 1741—1742 samt 1743 i Gäfle och Skåne.
Död 29 aug. 1755, begrafven i Långseruds kyrka.
635. Kröningssvärd, Carl Gustaf.
Född 16 april 1716. Fadern: kaptenen vid Bohusläns dragoner Zacharias Krönich, adlad Kröningssvärd; modern: Anna Elisabeth Trotz.
Kadett vid amiralitetet 26 jan. 1729, afsked därifrån 28 mars 1734, volontärkorpral vid N. o. V. reg. 15 sept. 1739, rustmästare 23 febr. 1740, furir 18 maj s. å., förare 3 april 1742, fänrik med sergeants indelning 9 juni s. å., erhöll fänriks ind. 3 mars 1749, löjtnant 12 april 1749, stabskapten vid lifkomp. 31 maj 1756—11 juni 1758, då han blef chef för Nordmarks komp., som han hade till 29 nov. 1775, då han gjorde tjänste- och lönebyte med F. Z. Bergensköld (se n:r 698), major i armén 5 sept. s. å. och erhöll afsked 6 dec. s. å.
Deltog i 1741—42 års krig i Finland, var med till Gäfle och Skåne 1743 och i Pommern 1758—62.
Fänriken vid N. o. V. reg. Knut Lilljebjörn skrifver i sina »Hågkomster» om Kröningssvärd (sid. 43—48): »Af hans ungdomsöden har jag mig intet bekant mera än att han som sjökadett en gång fallit från tacklet på däck och då slagit sig så illa, att han för sina återstående dagar blef låghalt. Detta lyte; som bidrog att förhöja det komiska i hans lilla, tämligen tjocka figur, föranlät några muntergökar af hans soldater att linka likt honom, då han marscherade framför sitt kompani och för att få sina bussar att hålla riktig marschtakt tillropade dem: ’Gå som jag, gossar!’ Detta skedde dock icke i ond mening, ty de älskade honom, emedan han var en ganska god och rättvis chef. Icke heller blef han uppbragt häröfver, när han vände sig om och blef det varse, han blott hotade med handen, log och fortsatte sin väg. Så länge han var i tjänst, bodde han på Kastensbol, där han som ogift höll ett ordentligt, snyggt och gästfritt hus. Hans bekanta och vänner besökte honom gärna och ofta; äfven mången främling tog sig anledning göra sin påhälsning, för att se och lära känna den humoristiske mannen, och sällan återvände någon utan att medföra minnet af några goda infall, hvarmed han, utom annan välfägnad, regalerade sitt främmande.» Efter afskedet arrenderade han löjtnantsbostället Torp i Långseruds s:n.
Död ogift därstädes 10 febr. 1780.
636. von Pemer, David Niclas.
Född 23 nov. 1700 i Stettin. Gift 1. gången med Brita Helena Örneberg, 2. gången med Ebba Lisa Belfrage.
Kom i tjänst 1717, förare sept. 1727, fältväbel 18 april 1741, 1. adjutant 9 juni 1742—21 aug. 1750, då han erhöll afsked.
Deltog i kriget i Finland 1741—42, var med i Skåne 1743.
Han träffades tio år, innan han dog, af slaganfall, som band honom de sista sju åren vid sängen. Han dog 31 juli 1776. Ätten kvarlefver ännu i Frykeruds socken.
637. Ulfsparre af Broxvik, Fredrik Johan, frih.
Född 14 juni 1723. Fadern: löjtnanten vid Jämtlands reg. Åke Ulfsparre: modern: Anna Maria Planting-Berglod. (Broder till n:r 628.)
Volontär vid garnisonsreg. i Göteborg 1740, transp. till gardet 1741, lifdrabant s. å., fänrik vid N. o. V. reg. 1742, kapten vid reg:tet Royal Suedois i Frankrike 1745, v. korpral vid Lifdrabantkåren 1763, löjtnant vid Lifreg. 1769, sedan major i fransk tjänst och ryttmästare vid Smålands kavalleri. R. S. O. och ridd. af franska orden »Pour les merites militaires».
