Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
132
LEFNADSTECKNINGAR.

Död ogift 8 sept. 1802 på Loviseholm i Småland. Öfverlät genom testamente sin kvarlåtenskap till generalen C. G. Sinclair.

638. Lilljebjörn, Adolph.

Född 1715. Gift med Ulrica Eleonora Eding.

Sergeant vid N. o. V. reg. sept. 1739, fältväbel 1 apr. 1742, fänrik 27 jan. 1743. Afsked 7 maj s.å.

Död 29 nov. 1774 i Bångesund.

639. Didron, Herman Frans Carl.

Född 25 febr. 1688 i stiftet Bremen: Fadern: kaptenen vid Marschalks reg. i svensk tjänst Anton Didron; modern: Magdalena von Hackeborn. Gift 1. gången med Johanna Sahlstedt, 2. gången med Ester Elisabeth Schneider.

Volontär vid grefve Nils Gyllenstiernas reg. i Stade 1702, transp. till Carl Gustaf Dückers dragoner 1704, sergeant 1708, kapten vid grefve Fersens dragoner 23 juni 1720, löjtnant vid Nylands inf.-reg. 1721, kapten vid Tavastehus läns reg. 1728, kapten vid Dalreg. och chef för Gagnefs komp. 1 juli 1731—26 jan. 1743, då han fick transp. till N. o. V. reg. såsom chef för Jössehärads komp. Afsked 23 nov. 1748 med öfverstelöjtnants karaktär.

Fången vid Poltava, fördes han till Moskva och hemkom genom hannoveranske ministern Webers hjälp.

Bevistade från 1704 alla fälttåg i Polen. Fången och sårad vid Willmanstrand 1741.

Död 1762.

640. Wrangel af Adinal, Carl Henric, friherre till Sperlingsholm i Halland.

Född den 28 jan. 1681. Fadern: kaptenen Reinhold Wrangel af A.; modern: Anna Margaretha Zöge af Manteuffel. Gift palmsöndagen 1718 i Moskva med grefvinnan Märta Helena Horn af Rantzien.

Den unge Wrangel ingick som ryttare vid Tiesenhausens reg. 1697 men flyttades 1699 såsom rustmästare till Lifgardet, där han blef furir 1700, fänrik 11 sept. s. å., löjtnant 16 febr. 1701 och kapten 21 dec. 1705. Till öfverstelöjtnant vid Skånska ståndsdragonerna, hvars chef var »lille prinsen» Maximilian af Würtemberg, nämndes han 1709.

Under denna tid var han med vid landstigningen på Seland, vid Narva, där han sårades i ena benet, Düna, Klissow, där han åter sårades i benet, belägringen af Thorn, vid Grodno, Holofzin, stormningen af Viprek och vid Poltava, hvarefter han blef fången vid Dniepr och fördes till Moskva.

Vid återkomsten från fångenskapen 1722 hade han redan (den 15 nov. 1721) blifvit nämnd till öfverstelöjtnant med öfverstes karaktär vid Östgöta infanteri, hvarifrån han den 30 aug. 1727 såsom öfverste flyttades till Tavastehus läns reg. och därifrån den 29 febr. följande år till Nylands dragoner. Erbjudandet att blifva landshöfding i Österbotten undanbad han sig i juni 1732 men undfick den 4 sept. samma år generalmajors värdighet. Den 24 mars 1739 flyttades han till Skaraborgs reg:te.

Såsom anhängare af mösspartiet talade Wrangel med ifver och öfvertygelse mot kriget med Ryssland men grep med kraft till verket, när kriget en gång var förklaradt och han blef ställd under Buddenbrocks befäl. Huru han genom att i otid skynda till Willmanstrand och där mot Buddenbrocks befallning upptaga strid framkallade nederlaget är omtaladt i första delen (sid. 196). I slaget förlorade han sin ena arm och blef fången.

Efter hemkomsten i juni 1742 mottogs han genom partiyrans och ryktessmideriets underbara verkningar såsom nationalhjälte. Dahlin strängade sin lyra till hans ära; af konungen fick han mottaga en guldvärja och en med diamanter besatt dosa, och Stockholms borgerskap skänkte honom en silfverservis, som vägde