1904 687 man, 1905 341 man, 1906 434 man, 1907 338 man, 1908 253 man, 1909 211 man, 1910 189 man och 1911 175 man.
Kännbarast var af nyss nämnd orsak afgången bland korpralerna. Till denna medverkade ytterligare förbudet att vidare på stat befordra indelt personal, och då befordran öfver stat endast kunde ske en grad, funno de äldre indelta korpralerna sig snart ställda under yngre volontärkorpraler, hvilket icke kunde vara angenämt. Framställningar att få detta missförhållande ändradt, afvisades snäft, och först genom 1907 års ändringar till tjänstgöringsreglementet medgafs befordran öfver en grad. Olikheten i villkor gjorde, att endast få af den indelta personalen kunde öfvergå till volontäranställning. Antalet indelta korpraler och vicekorpraler, äfven i regementet, utgjorde den 1 januari 1902 92 och samma dag 1904 87, 1906 58, 1908 43 och 1911 39.
Manskapsminskningen skedde ganska olika vid olika kompanier. Sålunda hade den 1 januari 1906 lifkompaniet 68 man, Älfdals kompani 64, Jösse 60, Näs 56 och Alsters 55 man, men Gruns och Nordmarks hvartdera 47 och Gillbergs endast 37 man. Vid samma tid 1911 hade lifkompaniet 28, Alsters och Älfdals hvartdera 25, Grums och Näs 23, Nordmarks 22, Jösse 18 och Gillbergs 11 man.
Afgången fördelade sig ganska jämt på olika åldrar, dock afgingo de flesta, som nått 45 års ålder, sedan pensionsåldern nedflyttats till detta åldersår.
Den om än ringa grad af högtidlighet, med hvilken manskapets afskedande ägde rum vid generalmönstring, minskades 1905, hvilket år denna förrättning verkställdes af regementschefen, och försvann helt och hållet med det följande året, då generalmönstringarna alldeles upphörde — utan att någon annan kontrollförrättning trädde i deras ställe — och afsked fick beviljas af regementschefen när som helst.
Enligt andan i 1901 års regeringsförslag skulle det indelta underbefälet ersättas af volontärerna, det indelta manskapet af det värnpliktiga. Genom riksdagens försämringar i förslaget sattes volontärerna i själfva verket i hela den indelta personalens ställe. Det gällde under sådana förhållanden att sorgfälligt vårda den spröda telningen, men detta blef ingalunda förhållandet. Utan skönjbar plan kastades den än hit, än dit och blef däraf betänkligt lidande. Och under inga förhållanden skulle volontärökningen kunnat uppväga den brådstörtade minskningen af den indelta personalen.
Förut hade volontärrekryterna vid det indelta infanteriet blifvit antagna på våren och genomgått rekrytskolan tillsammans med de indelta rekryterna. Efter regementsmötets slut sändes de till volontärskolan på Karlsborg, hvars korpralskolekurs de genomgingo under tiden intill nästföljande regementsmöte. De, som befunnos därtill skicklige — och detta voro de flesta — genomgingo på samma sätt underofficerskolan och utgingo därifrån såsom väl skickade till underbefäl. Nu
