och försegladt med dennes signet, och hvari han underrättades, att han icke någon undsättning att vänta, narrad att till danskarna uppgifva fästningen den 27 juni. Han dömdes af Karl XI härför att mista sina tjänster men benådades omedelbart därefter. Chefsbefatttningen hade redan öfvergått till en annan, hvarför han blef kommendant i Varberg den 9 febr. 1685. Vice landshöfding i Halland 1686, nämndes han 3 okt. 1687 till öfverste vid Jämtlands afsuttna dragoner och 1702 till vice landshöfding i Västernorrland.
I sitt testamente, dagtecknadt Bjursnäs 30 dec. 1703, anbefallde han sin brorson att låta »giöra twenne kopparkijstor, en för mig och en för min sahl. kr. hustru medh hwitt ollie färg anstrukne och förgyllt kors på låcket och på gaflorna wåra nampn med förgylte bokstäfver samt åhrtahlet och i stället för hufwudboner skall han låta giöra af marmor Epithaphium, hwarest beggies wåra nampn uthugges med mehra som hörer till Epithaphium, hwars bekostnad till 400 eller 500 Rdr smt sig belöpa skall, hvilket skall inmuras på wänstra sijdan om Sacristiedörren öfwer fruhstolarne». Af testamentet framgår, att han ägde arfgods i Småland och Närke.
Död 1705 och begrafven i Björnlunda.
366. Rehbinder, Reinhold, friherre till Uddrieh i Livland, herre till Gripenberg i Jönköpings län, Marsäter i Östergötland, Dufveholm i Södermanland samt Strångholm, Vendtholmen, Qvarsjö, Wingtorp och Anfastebo (på Dal).
Född på 1640-talet i Livland. Fadern var generalmajoren och guvernören i Finland Henric Rehbinder; modern: Hildegard Elisabeth v. Uexkull. Gift 1. gången 1671 med Catharina Maria von Fitinghoff, 2. gången 1708 med frih:nan Magdalena Ranck.
Sin krigarbana började Rehbinder såsom ryttare vid Ch. Horns regemente till häst, där han blef korpral. Fänrik vid öfverste Mellins regemente 10 sept. (aug.?) 1662, blef han löjtnant vid Lifgardet 15 juli 1672, kapten med kompani därsammastädes 1674 och major 22 (3) dec. 1676. I april 1678 kallas han öfverstelöjtnant. Öfverste och chef för Kronobergs regemente 8 juni s. å., flyttades han den 28 juli s. å. till Närkes och Värmlands. Generalmajors värdighet nådde han 19 juni 1686, generallöjtnants 22 aug. 1693. Erhöll april 1700 konungens befallning att vid Göteborg hålla sig färdig att agera mot danskarna; flyttades 22 juli 1701 såsom landshöfding till Kalmar län, där han äfven blef öfverkommendant öfver fästningarna.
Rehbinder deltog i slagen vid Halmstad och Lund, i hvilket senare han blef svårt sårad. År 1678 utförde han två lyckliga ströftåg, hvarvid han tog åtskilliga fångar och hästar.
Rehbinder genomförde det ständiga knektehållet i Närke och Värmland (se 1. delen sid. 51). Hos Karl XI stod han i stor gunst och var af honom mycket använd. Konungen lät honom förrätta flera generalmönstringar under åren 1689—94, ett förtroende, som denna tid endast skänktes väl bepröfvade generaler. Han följde Karl XI på dennes resa till Dalarne samt till Torneå 1694 för att se midnattssolen. Vid Karl XII:s kröning var han med bland de generaler, som växelvis med rådsherrarna buro tronhimmeln.
Han erhöll 1 febr. 1680 kungl. tillstånd att på grund af sin långvariga tjänst på Kolmården få upptaga oländig mark och behålla densamma i sin och sin hustrus lifstid.
Död 29 april 1709 och begrafven i Säby kyrka.
367. Lindh, Anders.
Underofficer vid öfverste G. Ulfsparres reg. i Holland, hemkom till Sverige 1677, värfd ss. fänrik vid N. o. V. reg. i juni (fullmakten, utfärdad af riksamiralen grefve Stenbock, är daterad 10 aug.) 1678. Löjtnant 15 jan. 1689.
Död 19 april 1696.
