Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Ett kapitel, vari mycket händer.

Priscilla sa’, att de skulle vara här vid tolvtiden eller senast halv ett, så att vi ska äta middag klockan ett.

Det är möjligt, att det i detta ögonblick funnits två gladare och mera spänt förväntansfulla flickor i Kanada eller Förenta staterna, men jag betvivlar det storligen. Varje klipp av saxen, då rosor, pioner och blåklockor föllo, tycktes pipa som en glättig liten syrsa: »I dag kommer fru Morgan!» Anne undrade, hur herr Harrison kunde gå där helt oberörd och slå sitt gräs på ängen på andra sidan avtagsvägen, alldeles som om ingenting vore å färde.

Förmaket på Grönkulla var ett tämligen stelt och dystert rum, med hårt stoppade soffor och stolar, styva trådgardiner och vita virkade överkast, som alltid lågo i en bestämd vinkel mot ryggstödet, utom när de hakade sig fast vid olyckliga människors knappar. Ej ens Anne hade någonsin förmått liva upp det arma rummet en smula, ty Marilla ville inte tillåta några förändringar. Men det är förunderligt, vad blommor kunna uträtta, när man riktigt ger dem tillfälle — när Anne och Diana fått rummet färdigt, var det inte igenkännligt.

En stor, rågad skål med snöbollar stod mitt på det blankpolerade bordet. Längs den svarta kaminhyllan slingrade sig rosor och ormbunkar. På varje hylla på ateniennen i hörnet stod en vas med höga blåklockor; de mörka vråarna på ömse sidor om den öppna spisen livades upp av krukor fulla med glödande röda pioner, och från själva spiselhärden lyste gula vallmor, omkransade av yviga ormbunkar. All denna färgrika blomsterprakt, blandad med solskenet, som föll in, mellan kaprifoliets rankor utanför fönsterna och jagade dansande reflexer över väggar och golv, förvandlade verkligen det i vardagsslag rätt tråkiga lilla rummet till den »lövsal», Anne skådat i sin inbillning, och den skördade sin gärd av beundran till och med av Marilla, som kommit in för att kritisera, men blev stående för att berömma.

— Nu ska vi ordna bordet, sade Anne med tonen hos en prästinna, som står i begrepp att utföra en högtidlig ceremoni till ära för någon gudomlighet. — Vi ska ha en stor vas med vilda rosor i mitten och en enda ros framför vars och ens tallrik

130