Hoppa till innehållet

Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

En lycklig dag.

vår förening ingivit dem tanken … De där träden vi planterade på kyrkbacken ha gått utmärkt till, och skolrådet har lovat att nästa år sätta ett staket kring skolhusets tomt. Om de göra det, ska jag ha en planteringsdag, och varenda lärjunge ska få plantera ett skott. Och i hörnet nere vid landsvägen ska vi anlägga en trädgård.

— Vi ha lyckats med nästan allting, som vi föresatt oss, utom med flyttningen av det gamla Boulterska rucklet, sade Gilbert. — Om det misströstar jag nu helt och hållet. Boulter kommer »bara på kiv» att låta det stå, tills det faller av sig självt.

— Julia Bell vill skicka en ny kommitté till honom, men jag tror rakt inte vi vinna någonting därmed, sade den kloka Anne.

— Nej, det är nog rådligast att låta bli, instämde Gilbert. — Kommittéer bara förarga honom. Julia Bell tror man kan uträtta vad som helst, bara man sätter till en kommitté. Nästa år, Anne, ska vi lägga an på vackra gräsplaner. Vi ska bearbeta jordmånen — jag menar allmänna meningen — redan i vinter … Här har jag en liten bok om gräsplaner och olika sorters gräsfrö, och ur den skall jag göra ihop en kort populär uppsats. Ja, nu är sommarlovet slut i rappet. Skolan börjar om måndag. Har Ruby Gillis fått skolan i Carmody?

— Ja, Priscilla skrev, att hon själv fått skolan i sin egen hemtrakt, och då valde skolrådet Ruby i stället. Det är tråkigt, att Priscilla inte kommer tillbaka, men när nu hon är förhindrad, så är det ändå roligt att veta, att Ruby har fått platsen. Hon kommer hem över lördagar och söndagar, och då blir det precis som i gamla tider att ha henne och Diana och Jane tillsamman igen.

Marilla, som nyss återvänt hem från fru Lynde, satt på förstugutrappan åt gårdsidan, när Anne kom från sitt håll.

— Rachel och jag ha bestämt oss för att företaga vår länge beramade stadsresa i morgon, sade hon. — Thomas Lynde känner sig en smula bättre den här veckan, och Rachel vill fara, innan han får en ny attack.

— Jag ämnar stiga upp ovanligt tidigt i morgon, för jag har så vådligt mycket att utträtta, sade Anne med viktig min. — Först och främst ska jag flytta över fjädern från mitt gamla

159