Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Anne gör affärer.

Diana sprang som hon aldrig förr sprungit. Anne gjorde även sitt bästa, och den stygga kossan skumpade omkring fältet alldeles som om hon varit besatt. Diana trodde i sitt stilla sinne, att hon var det. Det dröjde fulla tio minuter, innan de lyckades genskjuta henne och driva ut henne genom »ledet» utåt landsvägen.

Det lönar sig icke att söka förneka, att Anne just nu befann sig i en allt annat än mild och blid sinnesförfattning. Inte blev hon stort gladare, när hon såg, att en liten tvåhjulig kärra stannat alldeles utanför på landsvägen. I kärran sutto herr Shearer från Carmody och hans son, och båda hade dragit munnen till det bredaste grin.

— Jag undrar, om du inte nu ångrar, att du inte sålde kon åt mig, när jag ville köpa henne i förra veckan, flinade herr Shearer.

— Jag skall sälja henne nu i detta ögonblick, om ni vill ha henne, sade den mörkröda och rufsiga ägarinnan. — Ni får ta henne genast — som hon går och står.

— Utmärkt! Jag ska ge tjugo dollars för henne, detsamma som jag bjöd förut, och Jim här kan driva henne direkt till Carmody. Hon ska få fara till stan med en annan kreaturslast, som jag sänder av i kväll. Herr Reed i Brighton har länge velat ha en Jerseyko.

Fem minuter senare vandrade unge Jim och kossan helt fridsamt utmed dikesrenen, och den Anne, som nyss lämnat ett lysande exempel på att »beslut och handling äro ett hos kvinnan,» åkte framåt Grönkullas uppkörsväg med tjugo dollars i sin portmonä.

— Vad ska Marilla säga? undrade Diana.

— Åh, det lägger hon sig inte i. Dolly var min egen ko, och vi hade nog inte fått mer än tjugo dollars för henne på auktionen. Men o mildaste makter — om herr Harrison kastar bara en enda blick på sin havre, så måste han förstå, att kon har varit där igen, och jag, som gav honom mitt hedersord på, att det aldrig mera skulle hända! Gott, det här har lärt mig, att man ska vara försiktig med sitt hedersord, när det gäller kor … En ko, som kan hoppa över eller bryta sig ut genom planket kring vår kätte — den mister man sannerligen allt förtroende för!

Marilla hade gått ned för att hälsa på fru Lynde, och när hon kom hem tillbaka, visste hon alltihop om Dollys försäljning

14