Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Där vägen kröker.

och de gåvo om möjligt anledning till ännu livligare meningsutbyten än fru Harrisons ankomst. Många kloka huvuden ruskades över Marilla Cuthberts »obetänksamma» beslut att bjuda fru Rachel slå sig ned hos henne. Olyckskorparna kraxade, att de aldrig skulle komma att dra jämnt … De hade bägge två alltför mycket »sitt huvud för sig», och många dystra spådomar sågo ljuset … Men ingen av dem störde någondera av de båda, som saken egentligen angick. De voro fullkomligt på det klara med både plikterna och rättigheterna å ömse håll i samband med den nya anordningen, och dem ämnade de hålla fast vid.

— Jag lägger mig inte i dina angelägenheter och du inte i mina, sade fru Rachel helt lugnt, och vad tvillingarna anbelangar, ska jag hjälpa dem så mycket som står i min förmåga. Men jag åtar mig inte att besvara Davys frågor — det säger jag på förhand ifrån … Jag är varken en levande uppslagsbok eller en advokat från Filadelfia. För den skull kommer du nog att sakna Anne.

— Annes svar voro ibland nästan lika märkvärdiga som Davys frågor, svarade Marilla. — Tvillingarna komma att sakna henne, det är inte tu tal om det, men hennes framtid kan inte offras upp för Davys vetgirighets skull … När han gör frågor, som jag inte kan besvara, säger jag honom bara, att barn ska man se, men inte höra. Så blev jag uppfostrad, och jag kan aldrig få för mig annat än att det uppfostringssättet var precis lika bra som dessa nymodiga manér att handleda barn …

— Annes metod tycks ändå ha haft en utmärkt god inverkan på Davy, sade fru Lynde småleende. — Han har ju blivit som en annan pojke.

— Det är en liten rar pys, sade Marilla. — Aldrig trodde jag att jag skulle bli så fästad vid de ungarna, som jag verkligen är … Davy tar en förr eller senare — och Dora är ett älskligt barn, fastän hon — hm, hm — liksom — ja, vad ska jag säga?

— Hon är allt litet enformig, tyckte fru Rachel. — Hon är som en bok med sak samma på varenda sida. Dora kommer att bli en snäll och plikttrogen liten kvinna, när hon vuxit upp, men hon bereder en aldrig några överraskningar, varken av ena eller andra slaget. Nåja, den sortens människor ä’ rätt bekväma

218