Där vägen kröker.
att handskas med, även om de inte ä’ så intressanta som somliga andra.
Gilbert Blythe var förmodligen den enda, som nyheten om Annes avskedsansökan beredde oblandat nöje. Hennes skolbarn togo saken som en ren olycka. Annetta Bell grät och skrek så att hon måste lägga sig till sängs, när hon kommit hem. Anthony Pye rusade på två intet anande pojkar och klådde upp dem — bara för att få ge luft åt sina känslor. Barbara Shaw grät hela natten. Paul Irving sade rent ut ifrån till sin farmor, att hon fick inte vänta, att han åt någon gröt på den närmaste veckan …
— Jag kan inte, farmor, sade han. — Jag vet verkligen inte, om jag kan få ned någonting … Det sitter liksom en tjock klump i min hals … Jag skulle ha gråtit på hemvägen från skolan, om inte Jake Donnell tittat på mig hela tiden. Men jag gråter nog, se’n jag gått och lagt mig i kväll — tror farmor, att det kommer att synas på mina ögon i morgon? … Men se gröten, den rår jag inte med … Jag kommer att behöva all min själsstyrka för att övervinna detta, farmor, så det blir ingen kvar att kämpa med gröten … O, farmor, jag vet inte, vad jag ska ta mig till, när vår snälla, vackra fröken reser sin kos … Milty Boulter säger, att han kan slå sig i backen på, att Jane Andrews får platsen efter henne. Fröken Andrews är nog mycket snäll och bra — men inte förstår hon en som fröken Shirley …
Även Diana hade en ganska dyster syn på saken. — Ack, vad det blir ensligt här i vinter, klagade hon en kväll i skymningen, då månskenet göt sitt silverklara flöde mellan körsbärsträdets grenar och fyllde det östra gavelrummet med ett milt, drömlikt skimmer. De båda flickorna sutto och pratade med varandra, Anne i sin låga gungstol vid fönstret, Diana uppflugen på sängen.
— Du och Gilbert ha farit er väg — och Allans likaså. Pastor Allan kommer att bli kallad till Charlottetown, och det är klart, att han säger ja. Det är för nedrigt … Jag kan just undra, vem vi i sinom tid få i hans ställe.
— Måtte de inte välja pastor Baxter från Grafton, sade Anne med stor bestämdhet. — Han vill gärna ha pastoratet, men han predikar så ohyggligt tråkigt. Herr Bell säger, att han är en
219
