Där vägen kröker.
vara gräsligt tjock. Om det nu möjligen kan stå en smula poesi kring en mager gammal mamsell, så kan det då rakt inte göra det kring en tjock … Kan du tänka dig, Nelson Atkins friade till Ruby Gillis för tre veckor sedan. Ruby har berättat det alltihop för mig. Hon sa’, att aldrig i världen ämnar hon ta honom, för den som gifter sig med honom, får flytta samman med hans gamla föräldrar, men Ruby sa’, att hans frieri var till den grad högstämt och vackert, att hon alldeles höll på att trilla baklänges … Men hon ville inte förhasta sig, utan så bad hon om en veckas betänketid. Och två dar senare var hon på ett syföreningsmöte hemma hos hans mamma, och där på förmaksbordet låg en bok, som hette »Rådgivare i livets viktigare frågor.» Och där fanns ett kapitel, som hette »Frieri och äktenskap,» och kan du tänka dig — Ruby sa’, hon kunde inte beskriva sina känslor, när hon där, ord för ord, hittade just det frieri, som Nelson använt till henne … Hon gick hem och satte sig ned och skrev ett det mest hånfulla svar till’en, däri hon sa’, att hon verkligen inte kunde ha den äran, och nu ha pappan och mamman måst vakta honom turvis, så rädda ä’ de för att han ska gå i ån … Men Ruby säger, att de behöver inte vara rädda, för i »Råd i livets viktigare frågor» får man också veta, hur en »friare, som fått korgen,» bör uppföra sig, och där stod aldrig ett ord om att gå i någon å … Och så berättade hon, att Wilbur Blair bokstavligen täres bort, så kär är han i henne, men se det kan hon då rakt inte göra någonting åt …
Anne gjorde en otålig rörelse.
— Jag säger det ogärna — det låter så trolöst — men vet du vad — jag tycker inte om Ruby Gillis nu för tiden. Jag tyckte om henne, när vi gingo på seminariet tillsamman — fastän förstås inte så mycket som om dig och Jane. Men på senare tider har hon blivit så förändrad — så märkvärdigt —
— Jag vet, nickade Diana. — Det är det Gillis’ska släktdraget, som kommer fram hos henne — hon kan inte rå för det … Fru Lynde har sagt, att om någonsin en flicka Gillis har en tanke på någonting annat än pojkar, har hon då åtminstone aldrig visat det i sitt tal och i sitt uppförande … Hon talar inte om någonting annat än pojkar och om de artigheter de säga henne och om
223
