Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/240

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

En eftermiddag i Ekostugan.

sig. Där låg så mycket snö på gångarna, och jag är säker på att hon blev våt om fötterna. Allt se’n dess har jag märkt, att hon är trött och modstulen och ser ut att leds vid … Det är som om hon rakt tappat intresset för allting, vet fröken. Aldrig låtsar hon, att här kommer främmande, inte dukar hon tebord, inte gör hon sig fin själv som förr … Det är bara när fröken kommer, som hon blir liksom en smula upplivad … Och kan fröken tänka sig — här sänkte Charlotta stämman, som om hon ämnade meddela något hemskt och fasaväckande symtom — det värsta är, att hon aldrig blir ond nu för tiden, när jag slår sönder saker … Vet fröken, i går så slog jag sönder hennes gröna och gula skål, som alltid har stått på bokhyllan … Den hade hennes farmor med sig hitut från England, och fröken Lavendel var väldigt rädd om den. Jag stod och dammade den så varligt och nätt, må fröken tro, och så rätt som det var gled den ur händerna på mig, innan jag hann grabba tag om den, och gick i hundra bitar … O, så ledsen och så rädd jag blev! … Jag tänkte fröken Lavendel skulle banna mig förskräckligt, och hellre hade jag tagit emot det än sett henne göra som hon gjorde … Hon bara kom in och tittade på’t och sa’: »Det gör ingenting, Charlotta. Plocka upp bitarna och kasta bort dem! Va’ tycker fröken: Plocka upp bitarna och kasta bort dem! — precis som om det inte varit hennes farmors fina skål från England … Ack nej, hon är inte kry, och jag känner mig så fasligt ängslig. Hon har ingen, som ser om sig, mer än mig.

Charlottas ögon svämmade över av tårar. Anne klappade vänligt den lilla bruna tassen, som höll den spräckta muggen med smultronen uti.

— Jag tror, att fröken Lavendel behöver litet ombyte, Charlotta. Hon vistas för mycket här i ensamheten. Kunna vi inte locka ut henne på någon liten resa?

Charlotta skakade modlöst på huvudet med dess yviga rosetter.

— Jag tror inte det skulle göra någon nytta, fröken. Fröken Lavendel är inte road av att fara bort och hälsa på. Hon har bara tre släktingar, som hon umgås med, och dem besöker hon bara för det ska så vara, säger hon. Förra gången när hon kom

232