Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Bröllop i Ekostugan.

se det var också Dianas mening förr i tiden. Otaliga gånger har jag väl hört henne säga, att hon aldrig skulle förlova sig på det vanliga futtiga och beskedliga sättet — ett stordåd måste den utföra, som ville vinna hennes hand … Men hon har förändrat sig. Kanhända jag också kommer att förändras? … Nej vars! Jag föresätter mig, att det ska jag inte. Usch, det är ändå harmligt med sådana här förlovningar, som komma och ta bort ens allra bästa vänner för en …


XXX.
Bröllop i Ekostugan.

Den sista veckan i augusti gick in. Då skulle fröken Lavendel stå brud. Fjorton dagar senare skulle Anne och Gilbert resa till högskolan i Redmond. En vecka därefter skulle fru Rachel Lynde flytta till Grönkulla och sätta upp sina husgudar i det förutvarande gästrummet, som redan stod fullt färdigt för att taga emot henne.

Hon hade sålt på auktion alla möbler och husgeråd, som hon ej behövde, och njöt för närvarande av den lovvärda sysselsättningen att hjälpa familjen Allan att packa in sina ägodelar. Pastor Allan skulle hålla sin avskedspredikan söndagen därpå. Stora förändringar stundade sålunda, och Anne kände ett visst vemod blanda sig med de glada framtidsförhoppningarna.

— Förändringar ä’ inte enbart nöjsamma, men di ä’ mycket nyttiga ting, sade herr Harrison i begrundande ton. — Ingenting borde hålla i oförändrat längre än två år — allra högst. Får det räcka längre, så surnar det …

Herr Harrison satt och rökte på sin veranda. Hans hustru hade med stor självuppoffring givit honom lov att röka inne i salen, om han satte sig vid ett öppet fönster. Herr Harrison belönade detta ädelmod med att gå utomhus för att röka i friska luften, och båda parterna voro sålunda belåtna med varandra.

Anne hade kommit för att bedja fru Harrison om några av hennes gula dahlior. Hon och Diana ämnade sig till Ekostugan

253