Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Olika meningar.

till herr Harrison nu på eftermiddagen och gruvade mig så förskräckligt för vad som förestod mig … I stället var han riktigt snäll, och jag hade nästan roligt hos honom … Jag tror att vi kunna bli riktigt goda vänner med tiden, om vi ha en smula överseende med varandra på ömse håll … I alla fall, Marilla, ska jag aldrig sälja en ko, innan jag vet, vems den är. Och papegojor kan jag inte med!


IV.
Olika meningar.

En afton i solnedgången stodo Jane Andrews, Gilbert Blythe och Anne Shirley tillsamman invid en gärdsgård i skuggan av sakta susande grangrenar, just där en ginväg benämnd Björkstigen mynnade ut i stora landsvägen. Jane hade tillbragt eftermiddagen hos Anne, som nu följde henne ett stycke på hemvägen; vid gärdsgården hade de råkat på Gilbert, och nu stodo alla tre och pratade om den viktiga morgondagen.

Ty denna morgondag var den förste september, då skolorna skulle börja. Jane skulle fara till Nybro och Gilbert till Vitsand.

— Ni ha bägge två en fördel framför mig, suckade Anne. — Ni få undervisa barn, som inte alls känna er, men jag måste undervisa mina egna forna skolkamrater, och fru Lynde säger, att jag får nog ingen respekt med mig, såvida jag inte är rysligt »hög» genast från början. Men jag tror aldrig en lärarinna ska vara »hög». O, vad det ändå är för ett ansvar med att handleda barn!

— Det går nog inte sämre för oss än för andra, sade Jane lugnande.

Jane besvärades ej av någon längtan att öva ett starkare och mera djupgående inflytande på sina lärjungar. Hon ämnade göra sig förtjänt av sin årslön, stå väl hos skolrådet och kanske inhösta ett vänligt erkännande av skolans inspektor. Längre sträckte sig icke Janes ärelystnad.

— Huvudsaken är, att man håller ordning, och för att gå

24