ung till hjärtat som de själva voro, sorgsna eller grubblande kvinnor framburo instinktivt till honom sina sorger och tvivel, övertygade att hos honom finna det innerligaste deltagande och de visaste råd. Syndare biktade sina synder för den gamle renhjärtade mannen och blevo både bestraffade och räddade; begåvade män funno i honom ett intressant sällskap; äregiriga män lärde sig ana en äregirighet, som var ädlare än deras egen; ja till och med världsligt sinnade människor erkände, att hans tro och övertygelse voro upphöjda och sanna, fastän »de ej kunde inse, att man hade mer för det».
För en ytlig betraktare tycktes det som de fem energiska damerna styrde huset, och i många saker gjorde de det även; men mannen, som satt så tyst ibland sina böcker, var likväl familjens huvud och hela husets samvete, ankare och hjälpare, ty till honom vände sig alltid de oroliga, ängsliga kvinnorna vid alla svåra och brydsamma tillfällen och funno i honom en man och far i dessa heliga ords sannaste bemärkelse.
Flickorna överlämnade sina hjärtan i moderns vård, men själarna i faderns; och åt bägge föräldrarna, som levde och arbetade så troget för dem, gåvo de en kärlek, vilken växte med dem och förenade dem alla med dessa kära band, som gör livet så välsignelserikt och räcker bortom graven.
Mrs March är lika kry och rask, endast litet mera gråhårig, än då vi sist sågo henne, och just nu så upptagen av Margrets angelägenheter, att hospitalen och hemmen, ännu fulla av sårade »gossar» och soldatänkor, säkert fingo sakna den moderliga missionärens besök.
Ett helt år uppfyllde John Brooke sin plikt som en man, men blev sårad, skickades hem och fick sedan icke återvända. Han erhöll inga stjärnor eller utmärkelsetecken på rockärmen, vilka han dock säkert gjort sig förtjänt av, ty han hade glatt satt på spel allt vad han ägde, och liv och kärlek äro mycket dyrbara, då de bägge stå i full blomma.
Fullkomligt nöjd med sitt avsked, skötte han sin hälsa
