och det är en god övning för mig och skall, tillika med teckningarna i mitt album, giva eder en bättre idé om min resa, än dessa hoprafsade rader.
Votre Amie.»
Heidelberg.
»Min älskade mamma!
Som jag har en timmes lugn, innan vi lämna Bern, vill jag försöka att berätta vad som har hänt, ty somligt därav är mycket viktigt, som du skall få se.
Färden uppför Rhen var härlig, och jag njöt utav alla krafter. Jag tog pappas gamla resehandbok och läste om hela färden, men jag har ej ord för att beskriva den.
I Koblenz hade vi mycket roligt, ty några studenter från Rom, med vilka Fredrik gjort bekantskap på båten, höllo serenad för oss. Natten var månljus, och omkring klockan ett väcktes Florence och jag av den skönaste musik under våra fönster. Vi flögo upp och gömde oss bakom gardinerna, men då vi försiktigt tittade fram, sågo vi huru Fredrik och studenterna sjöngo nedanför. Det var det mest romantiska jag någonsin har sett: floden, båtbryggan, den stora fästningen mittemot, månsken överallt, och en musik, som kunnat smälta ett stenhjärta.
Då de hade slutat serenaden, kastade vi ned några blommor och sågo, huru de ivrigt grepo efter dem, kysste på fingrarna åt de osynliga damerna och gingo skrattande bort — för att röka och dricka öl, förmodar jag. Nästa morgon visade mig Fredrik en av de hopkramade blommorna i sin västficka och såg mycket sentimental ut. Jag skrattade åt honom och sade, att det inte var jag, som kastat ned den, utan Florence, vilket tycktes förarga honom, ty han kastade ut den genom fönstret och blev åter känslofull. Jag fruktar att jag får ledsamheter av den där gossen — det börjar riktigt se ut så.
Baden i Nassau voro mycket besökta och livliga och så var det även i Baden-Baden, där Fredrik förlorade pengar och jag grälade på honom. Han behöver någon, som
