dock alltid blivit kvävda i sin linda — så skulle de haft den utomordentliga tillfredsställelsen att få säga: Det var ju det jag sade. Men Hanna avskydde flirt och ville ej tillåta något närmande, utan hade alltid ett skämt eller leende till hands vid minsta tecken till förestående fara.
Då Laurie först kom till gymnasiet, var han kär en gång i månaden, men dessa små eldsvådor voro lika korta som häftiga och gjorde ingen skada utan roade Hanna, vilken mycket intresserade sig för hans växlande hopp och förtvivlan, som han alltid anförtrodde henne vid redogörelsen för varje vecka. Men det kom en tid, då Laurie upphörde att tillbedja på så många håll, utan talade hemlighetsfullt om en allt uppslukande passion, och ibland överlämnade sig åt anfall av dysterhet à la Byron. Då undvek han helt och hållet det älskade föremålet, skrev filosofiska brev till Hanna, blev flitig och tillkännagav, att han tänkte »pluggläsa» samt ämnade taga examen med den allra största glans. Detta tilltalade den unga damen långt mera än skymningsförtroenden, handtryckningar och vältaliga blickar, ty Hannas förstånd hade fortare blivit utvecklat än hennes hjärta, och hon föredrog inbillade hjältar framför verkliga, emedan hon kunde stänga in de förra i tennköket, då hon var trött på dem, och låta dem stanna kvar där tills hon behövde dem, under det de andra voro mindre lätthanterliga.
Så stodo sakerna, då den stora upptäckten gjordes, och Hanna gav uppmärksammare akt på Laurie denna kväll, än hon någonsin förut hade gjort. Om hon ej hade fått den nya idén i huvudet, så skulle hon sannerligen icke funnit någonting ovanligt i, att Betty var mycket tyst eller att Laurie visade henne så mycken vänlighet. Men som hon gav sin fantasi fria tyglar, så förde den henne långt bort, och hennes sunda förnuft, som blivit tämligen försvagat utav den myckna romanskrivningen, kom henne ingalunda till hjälp. Betty låg som vanligt på soffan, och Laurie satt tätt bredvid henne på en låg stol och underhöll henne med allt möjligt skvaller. Hon var nämligen bortskämd med att han för varje vecka skulle giva
