Hoppa till innehållet

Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
146
LOUISA M. ALCOTT

att bevara sin hemlighet, ty intet namn stod under hennes berättelser; mr Dashwood hade naturligtvis redan för länge sedan lurat ut det, men lovade att vara tyst, och, märkvärdigt nog, han höll sitt ord.

Hon trodde, att det ej skulle göra henne någon skada, ty det var hennes uppriktiga mening att icke skriva någonting, för vilket hon skulle behöva skämmas, och hon tystade alla samvetsförebråelser genom att på förhand njuta av den lyckliga stunden, då hon skulle få visa sina besparingar och skratta åt sin väl bevarade hemlighet.

Men mr Dashwood ville ej ta emot annat än rafflande berättelser, och som raffel ej kunde åstadkommas på annat sätt än genom att sönderslita läsarnas själar, så måste för detta ändamål historia och romaner, land och hav, vetenskap och konst, polisprotokoll och dårhus rannsakas. Hanna fann snart att hennes oskyldiga erfarenhet hade givit henne blott få glimtar av den tragiska värld, som står lägre än de så kallade bättre kretsarna, varför hon, betraktande saken ur affärsmässig synpunkt, med en utomordentlig kraft började avhjälpa sina brister. Ivrig att finna material till sina berättelser och fast besluten att göra intrigen i dem originell — om ej mästerligt genomförd — sökte hon i alla tidningar efter olyckshändelser, märkvärdiga tilldragelser och brott; hon väckte misstankar hos bibliotekarierna genom att fråga efter arbeten som handlade om gifter; hon studerade ansikten på gatan samt alla de goda, dåliga och likgiltiga karaktärer, som funnos omkring henne; hon grävde i de gamla tidernas mull för att få reda på verkliga eller diktade händelser, vilka voro så gamla, att de voro så gott som nya, och gjorde sig bekant med dårskap, synd och elände så långt som hennes inskränkta sfär medgav det. Hon trodde att hon gick ganska raskt framåt, men omedvetet började hon ringakta några av de mest kvinnliga egenskaperna i en kvinnas karaktär. Hon levde i dåligt sällskap, och fastän det blott var diktat, inverkade det likväl på henne; ty hon närde hjärta och fantasi med en farlig och dålig föda och avskakade ivrigt ungdomens oskuld från sin natur genom en