Hoppa till innehållet

Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
156
LOUISA M. ALCOTT

ibland önskar, att pappa och mamma icke skulle varit så förfärligt noga med sådana saker.

Ack, Hanna, i stället för att önska, att »pappa och mamma icke varit noga» med sådant, så tacka däremot Gud för denna noggrannhet, och beklaga av allt ditt hjärta dem, som icke ha några sådana skyddande änglar, som kringgärda dem med grundsatser, vilka för den otåliga ungdomen väl kunna synas som fängelsemurar, men vilka skola visa sig vara säkra grundvalar för den uppvuxna kvinnan att stödja sig vid.

Hanna skrev inga flera sensationsromaner, ty hon insåg, att pengarna icke voro någon ersättning för hennes andel i det orätta. Men övergående från den ena ytterligheten till den andra (som personer med hennes lynne vanligen göra), styrde hon samma kurs som mrs Sherwood, miss Edgeworth och Hanna More, och satte ihop en roman, som med långt större skäl kunde ha kallats en predikan, ty så ofantligt moralisk var den. Ända från början betvivlade hon dess framgång, ty hennes livliga fantasi och romantiska sinne kände sig lika bundna och ovana i denna nya stil, som hon skulle ha gjort, om hon klätt ut sig i det förflutna århundradets stela och besvärliga dräkt. Hon erbjöd detta mästerstycke åt flera förläggare, men ingen ville köpa det och hon var hågad att instämma med mr Dashwood, att »moraliska böcker ej ha någon avgång».

Sedan försökte hon med en berättelse för barn, som hon lätt skulle kunnat bli av med, ifall hon icke själv varit för fordrande och begärt ett överdrivet högt pris för den. Den enda person, som bjöd henne tillräckligt, för att hon skulle anse det löna mödan att skriva för ungdom, var en värdig gentleman, som ansåg det för sin mission att omvända hela världen till hans enskilda tro. Men huru mycket hon än tyckte om att skriva för barn, så kunde hon likväl icke gå in på att låta alla sina stygga gossar bli uppätna av björnar eller stångade av onda tjurar, därför att de icke gingo till en viss söndagsskola. Icke heller ville hon samtycka till att de goda barnen, som gingo dit, därför skulle belönas med all möjlig välsignelse; såsom