tog av sig sina fina kattunsförkläden och satte på sig ett stort köksförkläde och började arbeta, som vi nyss nämnde, med mera iver än urskillning.
Under det matlagningsvurmen räckte, gick hon igenom mrs Cornelii kokbok, som om den innehållit matematiska övningsuppgifter, och löste problemen med mycket tålamod och noggrannhet. Ibland blevo hennes föräldrar och syskon inbjudna för att hjälpa dem att äta upp ett alltför stort tillagat kalas av lyckade problem, eller ock skickades Lotty i hemlighet bort med en hel mängd misslyckade sådana, som skulle döljas för allas blickar i de små Humlarnas därtill väl passande magar. Men då hon en afton, tillsammans med John, hade räknat igenom hushållsboken, blev det att uppehålla kokkonstvurmen, vilken efterföljdes av den största passion för tarvlighet, och så länge den räckte, måste den stackars mannen genomgå en hel kurs i brödpuddingar, hackmat och uppvärmt kaffe vilket i högsta grad prövade hans lynne, fastän han fördrog det med berömvärd ståndaktighet. Men innan guldminan var funnen, hade Margret ökat sin husliga erfarenhet med någonting, som nygifta sällan länge kunna undgå — en liten osämja.
Livad av en husmoderlig önskan att se sin handkammare försedd med hemgjord sylt, ville hon själv koka sitt vinbärsgelé. Hon bad John skicka hem tolv små burkar och litet extrasocker, ty deras egna vinbär voro just nu mogna och måste genast användas.
Som John var fullt övertygad att »hans hustru» var särdeles kunnig i allting, och kände en naturlig stolthet över hennes skicklighet, beslöt han, att hon skulle få göra som hon ville, och deras enda lilla tillgång på bär plockades av för att syltas in för vintern.
John skickade hem fyra dussin små söta burkar, en halv fjärding socker och en liten gosse, som skulle plocka bären åt henne. Med sitt vackra hår instucket i en liten mössa, armarna bara upp till armbågen och ett köksförkläde, som oaktat sin bröstlapp såg rätt kokett ut, började den unga husmodern sitt arbete utan att känna minsta tvivel om att lyckas; ty hade hon ej hundra gånger sett
