Hoppa till innehållet

Sida:Våra vänner från i fjol del 2 1919.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
287
VÅRA VÄNNER FRÅN I FJOL

voro präktiga karlar och arbetade som hjältar; de voro fattiga och utan vänner, men ändå så fulla av mod, ärelystnad och tålamod, att jag skämdes för mig själv och önskade giva dem en riktigt god handräckning. Sådana människor är det en fröjd att hjälpa, ty om de ha fått geni, är det en heder att få tjäna dem och hindra detta geni att dunsta bort av brist på bränsle som håller grytan kokande; hava de däremot icke geni så är det ett nöje att trösta och hjälpa dem i deras bedrövelse och hindra dem från förtvivlan.

— Ja, i sanning! Och det finns ännu en annan klass fattiga som inte tigga utan lida i tysthet. Detta känner jag till, ty jag tillhörde denna klass, innan du gjorde mig till en prinsessa, liksom kungen gjorde med tiggarflickan i den gamla sagan. Ärelystna flickor ha det mycket svårt, Laurie, och måste ofta förspilla både hälsa och ungdom och de mest gynnsamma tillfällen, endast av brist på litet hjälp i rätta ögonblicket. Människor ha varit mycket goda mot mig, och därför, så snart jag ser unga flickor sträva sig fram, som vi brukade göra, ville jag gärna få räcka ut min hand och hjälpa dem, som jag har blivit hjälpt.

— Det skall du även, likt en god ängel, som du är! utropade Laurie, lågande av människovänligt nit och inom sig beslutande att grundlägga ett institut enkom till förmån för unga kvinnor begåvade med artistiska anlag. Rika människor ha icke rättighet att sätta sig ned och njuta av sina rikedomar eller samla pengar åt andra, som förstöra dem. Det är icke hälften så förståndigt att, då man dör, lämna efter sig en mängd testamentariska dispositioner, som att förståndigt bruka sina pengar, medan man lever, och göra sina medmänniskor lyckliga. Vi skola bereda oss själva glädje och öka vårt nöje genom att låta människor få dela vårt goda. Vill du bli en liten Dorcas, som går omkring och delar ut gåvor ur en stor korg och sedan fyller den med goda gärningar?

— Av allt mitt hjärta, om du vill bli en tapper St. Martin, som under det du modigt rider genom världen, stannar för att dela din kappa med tiggaren.