de voro i högsta grad förtjusta i henne, för vilken utmärkelse hon var djupt tacksam. Men då mr Bhaer kom, försummade Hanna sina lekkamrater, och sorg och ledsnad intogo deras små hjärtan. Daisy, som var van att gå omkring och bjuda ut kyssar, förlorade sin bästa kund och gjorde bankrutt; Demi upptäckte snart med barnets skarpsinnighet, att tant Hanna tyckte bättre om att leka med »den skäggige mannen» än med honom, och fastän han kände sig sårad, dolde han likväl sin sorg, ty han hade icke hjärta att förolämpa en rival, som ägde en outtömlig gruva av chokladpraliner i västfickan och en klocka, som de ivriga beundrarna efter behag kunde få taga ur sitt fodral och skaka, så mycket de önskade.
Mången skulle ha ansett dessa angenäma friheter för mutor; men Demi såg dem icke i detta ljus, utan fortfor att beskydda »den skäggige mannen» med tankfull välvilja. Daisy skänkte honom ock sina små ynnestbevis och ansåg hans axel för sin tron, hans arm som sitt skydd, hans gåvor som skatter av omätligt värde.
Herrar få ibland plötsliga anfall av beundran för unga släktingar till de fruntimmer, vilka de hedra med sin hyllning; men denna skrymtaktiga släktkärlek anstår dem mycket illa och kan aldrig lura någon det minsta. Men mr Bhaers vänlighet var lika uppriktig som verksam — ty ärlighet varar längst såväl i kärlek som i allt annat. Han var en av de män som förstå sig på barn och tog sig särdeles bra ut, då deras små ansikten bildade en angenäm kontrast mot hans eget manliga. Hans affär, av vilken beskaffenhet den än var, kvarhöll honom dag ifrån dag, men om aftnarna underlät han sällan att gå ut för att göra ett besök hos — — — ja, han frågade alltid efter mr March, därför förmodar jag, att det var han, som utgjorde dragningskraften. Den förträfflige fadern levde i den övertygelsen, att även så var och inlät sig med upplivat sinne i långa diskussioner, tills en tillfällig anmärkning av hans skarpsynte dotterson hastigt upplyste honom om verkliga förhållandet.
En afton, då mr Bhaer kom, stannade han på tröskeln
