i avkastning? Nå, detta låter mycket bra, men du skall få se, att det blir ett förtvivlat svårt arbete.
— Det utsäde, som vi tänka skörda av, är särdeles givande, svarade Hanna skrattande.
— Och varav består det präktiga utsädet, min fru?
— Av gossar! Jag ämnar öppna en skola för små gossar — det skall bli en bra och lycklig skola, som skall komma att likna ett hem, där jag sköter och vårdar dem, och Fritz undervisar dem.
— Den planen kan man då riktigt säga är i din genre, Hanna! Är det inte likt henne?! utropade Laurie, vädjande till familjen, som såg lika förvånad ut som han själv.
— Jag tycker om din plan, Hanna, sade mrs March bestämt.
— Det gör jag också, tillade hennes man, som blev förtjust vid tanken på möjligheten att försöka tillämpa den sokratiska uppfostringsmetoden på nutidens ungdom.
— Det blir ett ofantligt besvär för dig, Hanna, sade Margret, strykande håret ur ögonen på sin uppmärksamt lyssnande son.
— Hanna kan göra det, och hon skall känna sig lycklig om hon får göra det. Det är en förträfflig idé; — berätta oss allt om din plan, sade mr Laurence, som hade önskat att få räcka de älskande en hjälpsam hand, ehuru han visste, att de skulle avslå det.
— Jag visste, att ni skulle stå på min sida, sir. Amy gör det också — det ser jag på hennes ögon, fastän hon försiktigtvis överväger saken innan hon yttrar sig. Nu, mina kära vänner, fortfor Hanna allvarsamt, måste jag säga er, att detta är icke någon idé, som kommer flygande på mig, utan en för länge sedan uppgjord plan. Innan min Fritz kom, brukade jag i tankarna göra upp, huru jag, när jag en gång bleve rik och ingen behövde mig hemma, skulle hyra ett stort hus, upptaga några små fattiga, moderlösa och övergivna gossar; dem skulle jag ägna en öm vård och bereda ett glädjefyllt liv, innan det bleve för sent. Jag ser så många gå under i brist på hjälp i rätta stunden, och jag vill så gärna göra någonting
