jag fick ett litet hem med John och några små, kära barn, liknande de där. Allt detta har jag fått, gudskelov! och är den lyckligaste kvinna i världen, sade Margret, i det hon med den innerligaste och ömmaste förnöjelse lade handen på sin långe gosses huvud.
— Mitt luftslott är mycket olika mot vad jag gjorde upp, men jag vill likväl icke ändra det, ty liksom Hanna tänker jag icke övergiva mina artistiska förhoppningar eller inskränka mig till att hjälpa andra fullfölja sina drömmar om skön konst. Jag har börjat modellera vår lilla flickas porträtt, och Laurie påstår, att det är det bästa, jag någonsin gjort, och det tror jag även själv och tänker låta utföra det i marmor, så att vad än må inträffa, jag åtminstone måtte kunna behålla bilden av min lilla ängel.
Under det Amy talade föll en stor tår ned på det lilla guldlockiga huvudet av det sovande barnet i hennes famn; ty hennes enda, innerligt älskade dotter var en liten klen varelse, och fruktan att förlora henne utgjorde den skugga, som stundom förmörkade Amys solsken. Detta kors gjorde dock mycket för både far och mor, ty ingenting förenar så innerligt som gemensam kärlek och gemensam sorg. Amys karaktär blev mildare, djupare och kärleksfullare; Laurie blev allvarligare, starkare och bestämdare, och bägge lärde sig, att skönhet, ungdom, rikedom, ja, till och med kärlek, icke kunna fritaga de lyckligaste från bekymmer och smärta.
— Hon blir nog bättre, därom är jag säker, älskade Amy; och du skall icke misströsta, utan hoppas och vara lycklig, sade mrs March, och den ömsinta Daisy böjde sig ned från hennes knä för att lägga sin rosiga kind mot sin lilla kusins bleka ansikte.
— Jag borde aldrig sörja, så länge jag har dig, dyra mamma, som uppehåller mitt mod, och Laurie, som hjälper mig att bära mina bekymmer, sade Amy hjärtligt. Han låter mig aldrig se sin ängslan, utan är så mild och överseende med mig, så öm emot lilla Betty och en sådan tröst och stöd för oss båda, att jag aldrig nog kan älska
