rosetten i huvudet, vilken han tyckte så mycket om. Han såg det genast och sade med glad förvåning:
— Vad nu då, mamma lilla, så granna vi ä i kväll! Väntar du främmande?
— Endast dig, älskade.
— Är det någon födelsedag eller namnsdag eller vad då?
— Nej, men jag har ledsnat på att gå och se så slarvig ut, och därför har jag gjort toalett för ombytes skull. Du klär alltid om dig till måltiderna, hur trött du än må vara, och varför skulle inte jag också göra det, då jag har tid?
— Jag gör det av aktning för dig, min vän, sade John helt naivt.
— Dito, dito, mr Brooke, skrattade Margret, som åter såg ung och vacker ut, där hon satt och nickade åt honom över tekannan.
— Ack, vad allt detta är behagligt och likt gamla tider! Teet är utmärkt, och jag dricker din skål, älskade! och John drack långsamt sitt te med ett utseende av stilla förtjusning, som likväl var av kort varaktighet, ty just som han satte från sig koppen, hördes ett sakta skramlande med dörrlåset, och en späd röst ropade otåligt:
— Öppna döjen, ja tommej!
— Det är den stygge gossen; jag sade till honom att han skulle somna, utan att jag var hos honom, och så kommer han nedstultande för trappan i kölden och tar livet av sig, sade Margret, som besvarade kallelsen.
— Mojon nu, tillkännagav Demi med glad röst, i det han kom in i sin långa nattdräkt, behagligt uppdraperad på armen och med lockarna muntert fladdrande omkring huvudet, då han dansade omkring bordet för att med längtansfulla blickar beskåda »tatorna».
— Nej, det är inte morgon ännu; du skall gå och lägga dig nu och icke besvära mamma; sedan skall du få den här kakan med socker på.
— Ja tytter om pappa, sade den lille listige bytingen och beredde sig att klättra upp på faderns knä och muntra
