om ni nu endast ville börja på något annat arbete av vad slag som helst, så skulle ni snart bli samme lycklige och hjärtlige Laurie som förr och glömma er sorg.
— Det ar omöjligt!
— Försök först och döm sedan! Ni behöver inte rycka på axlarna och tänka: Vad kan hon veta om sådana saker! Jag gör inte alls anspråk på att vara vis, men jag gör mina iakttagelser och ser mycket mera än vad ni anar. Andra människors erfarenheter och missräkningar intressera mig, och fastän jag ej kan förklara varför, kommer jag likväl ihåg dem och begagnar mig av dem till min egen nytta. Älska Hanna så länge ni lever — om ni så vill — men låt icke kärleken förstöra ert liv, ty det är syndigt att bortkasta så många goda gåvor blott därför, att ni ej kan få just den, som ni vill ha. Seså — nu skall jag icke läxa upp er mera, ty jag vet, att ni skall rycka upp er och bli en man trots denna hårdhjärtade flicka.
Under flera minuter voro bägge tysta. Laurie satt och vred på den lilla ringen, och Amy gjorde de sista dragen på sin i hast utförda teckning, på vilken hon arbetat allt under det hon talade. Hastigt lade hon den på hans knä och sade endast:
— Hur tycker ni om den?
Han såg på den, sedan smålog han, vilket han icke gärna kunde låta bli att göra, ty den var förträffligt utförd. Den långa, lata figuren liggande utsträckt i gräset, med sorglöst ansikte, halvslutna ögon och i ena handen hållande en cigarr, från vilken den lilla rökvirveln uppsteg och ringlade sig kring drömmarens huvud.
— Vad ni ritar väl! utropade han med glad överraskning över hennes skicklighet och tillade med ett tvunget skratt:
— Ja, detta är jag.
— Ja, sådan ni nu är — detta är ni, sådan ni fordom var, tillade Amy och lade en annan teckning bredvid den han höll.
Denna var icke fullt så bra utförd, men det fanns
