Hoppa till innehållet

Sida:Våra vänner från i fjol del 2 1919.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
240
LOUISA M. ALCOTT

liga bröd. Nu, om någonsin, var tillfället inne för honom att »gå för fan i våld», som han en gång så kraftigt uttryckt sig, ty han hade fullt upp med pengar och ingenting att göra, och ordspråket säger, att satan tycker om att skaffa sysselsättning åt fulla och lata händer. Den stackars Laurie hade tillräckligt med frestelser både utifrån och inifrån, men han motstod dem tämligen bra, ty hur högt värde han än satte på friheten, så satte han likväl ordhållighet och förtroende högre. Detta gjorde, att hans löfte till farfadern och hans önskan att vara i stånd att ärligt se den kvinna i ögonen, som han älskade, och kunna säga: allt är som det bör vara! beskyddade honom.

Mycket sannolikt kommer någon mrs Grundy att säga: Det tror jag inte på, ty gossar äro gossar, och alla män måste rusta ut i ungdomen, och kvinnor få inte begära några underverk. Ni tror det inte, mrs Grundy, det tvivlar jag ej på, men icke desto mindre är det sant. Kvinnor utföra många underverk, och jag har den övertygelsen, att de även skulle vara i stånd att utföra det underverket att höja männens standar genom att icke instämma i sådana yttranden. Låt pojkar. vara pojkar — ju längre desto bättre — och låt ynglingar rusta ut, om de nödvändigt skola göra det, men mödrar, systrar och vänner måste hjälpa till att hindra dem från att gå för långt. De måste bidraga till, att skörden icke blir förstörd genom att tro — och visa att de tro — på möjligheten av bevarandet utav de dygder, som göra män manliga i goda kvinnors ögon. Om detta är en kvinnlig villfarelse, så låt oss då få behålla den så länge vi kunna, ty utan den är hälften av livets skönhet och romantik förlorad, och sorgliga aningar skulle förbittra alla de förhoppningar, som vi fäst vid små snälla, ömhjärtade gossar, vilka ännu älska sina mödrar högre än sig själva och icke skämmas för att tillstå detta.

Laurie trodde, att hans plikt att glömma kärleken till Hanna skulle under åratal ta hans krafter i anspråk; men till hans stora förvåning upptäckte han, att det gick lättare för var dag. I början ville han icke tro att så var; han blev ond på sig själv och kunde ej fatta rätta