moderkryddboden är belägen. X. är således en ganska förståndig karl och har ett mörkt, väl vårdadt kindskägg.
Men han saknade alla »bättre fruntimmersbekantskaper». Så aktningsvärd än hans bod är och väl försedd med allehanda kryddor samt isynnerhet känd för sitt förträffliga javakaffe och läckra franska katrinplommon till 45 öre skålpundet, så hade han likväl högst sällan besök af andra än gamla fruar som själfva göra sina uppköp eller tjänstflickor, med hvilka hr X. visst kunde skämta samt då och då bjuda på en strut russin och mandel, men som dock icke voro några egentliga bekantskaper för honom som hade gått igenom Katarina skola och varit tre månader på ett handelsinstitut, utom de »gratislektioner» han fått af hr Wy Bromander.
X. stod själf i boden dag ut och dag in och hade således ej tillfälle att göra »bättre bekantskaper». När söndagen kom, gick han naturligtvis till Gustaf Adolfs torg för att se på vaktparaden och in på operakällaren för att få »salta biten» och då träffade han någre gamle bekante, ungkarlar såsom han själf. Det hände att han åt middag med dem på Hamburger Börs samt sedan slog sig ned hos Lagergrens för att förtära några lättare varor eller gick till någon af musikkaféerna.
Han hade ofta ganska roligt, men när han hållit på med det lifvet i tio år eller allt sedan han vardt »sin egen», så tröttnade han en dag och tyckte det skulle vara mycket trefligare, om han hade ett hem med en liten hustru o. s. v. Någon gång hände det väl, att han besökte en aflägsen slägting som hade en
