fönsterposten mellan in- och utgående räkningar såg sitt mörka kindskägg.
»Nu skall man få se, att jag får flera hundra svar», sade han därefter och fortfor att betrakta det vackra, mörka skägget. »Huru skall jag få tid att läsa igenom dem alla dagen före julafton, då jag har så mycket folk i boden? Och att se på alla fotografierna sedan! Icke kan jag låta Kalle hjälpa mig med den saken.»
Hr X. var verkligen bekymrad öfver bristande tid i julveckan för att hinna med allt detta. Men hvad får man ej underkasta sig, när man vill träda i äkta ståndet? Den 22 december på morgonen sade han till bodgossen:
»Kalle, kasta af dig förklädet och spring till Dagbladskontoret, men det är bäst, att du tager en korg med dig, för annars kan du ej bära alla bref, du där får. Du frågar efter julklapp. Mer behöfs ej. Tag en stor korg, Kalle!»
Hr X. väntade med otålighet på Kalles återkomst hvilken ej inträffade så snart, ty gossen skulle taga julmarknaden på Stortorget i noga betraktande och så hade han ett litet ärende att uträtta äfven åt en liten jungfru som bedt honom om en tjänst. Ändtligen kom Kalle tillbaka.
»Hit med korgen», ropade hr X. något häftigt, förebrående bodgossen hans långsamma sätt att uträtta vigtiga ärenden.
Korgen var tom. Kalle hade ej fått ett enda bref. Hr X. kunde ej föreställa sig annat, än att något misstag vore begånget. Icke vore det möjligt, att
