Sida:Valda Berättelser. I.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
143

kapucinmunk, det vill säga medlem af denna ordens hemliga brödraskap, af de så kallade tertianerne som äro orden till synnerlig nytta just därför att ingen annan än ordensledamöterne själfve eller i vanligaste fall ingen annan än själfve pater-direktören och några få mer framstående munkar känna verkliga förhållandet. Det är dess utom en stor heder att vara verldslig medlem af kapucin-orden och visar att man är en förmögen person, ty ingen annan än den som kan förfoga öfver något så när betydande räntor åtnjuter denna ära.

Efter den aftonen stod Pierre Dupont helt och hållet till kapucin-direktörens förfogande, men han lyste allt fortfarande i de eleganta frackar som Dusautoi förfärdigade åt honom, och bar juveler i bröst och på fingrar. Det var den finaste kapucin man kan tänka sig. Ingen visste att den rike och elegante ägaren till Hôtel-Dupont under sina dyrbara bröstkrås bar en grof scapulaire och att han omgjordade sina länder med ett ej mindre groft tåg af alldeles samma slags hampa som de synliga kapucinerna bära utanpå den simpla, bruna kåpan.

Skilnaden var att Pierre Duponts hamptåg var det allra intimaste plagget, hvilket visst icke gjorde det behagligare för den som bar det. Hans scapulaire bestod af ett stycke groft vadmal, brunt till färgen, af alldeles samma väfnad som de synlige kapucinernes kåpor, en fyrkantig lapp med ett stort svart kors såsom bröststycke samt en dylik vadmalslapp på ryggen. Den som bär en sådan scapulaire är naturligtvis heligare än vanliga människor, äfven om de senare nytja