flanell på kroppen. Vid vissa tillfällen erhöll dock Pierre Dupont befrielse från vadmalslapparne och hamptåget, ty man kan naturligtvis få befrielse från allting, blott man vill erlägga en lämplig klingande vedergällning till den goda sakens främjande.
Vår fine munk hade nu mer ofantligt mycket att göra för ordens bästa och fick ej mycket oftare än vid de förtjusande soiréerna och dineerna i Hôtel-Dupont tillfälle att njuta af fru Duponts älskvärda sällskap. Fru Dupont var för öfrigt fullkomligt okunnig om att hon vore gift med en kapucin-munk, ty Pierre Dupont hade naturligtvis gått högtidlig ed på att icke uppenbara något om ordensangelägenheterna för sin hustru. Den förtjusande fru Dupont skötte sina nöjen och började snart hafva sina enskilda soiréer, som höllos om lördagarne, när hennes man var upptagen i en helt annan trakt af Paris.
Då och då stälde fru Dupont till en lysande bal och var ständigt upptagen af verldens fåfänglighet. Pierre Dupont knotade visserligen öfver de stora penningsummor som hans hustru kostade honom, men då han klagade sin nöd i det fallet för pater-direktören, rådde den senare honom att icke för mycket tänka på så verldsliga saker, synnerligen som patern alltid hade utvägar att låta sin broder i orden betala ännu större summor ad majorem Dei gloriam.
Slutligen började Pierre Dupont likväl oroa sig på fullt allvar öfver det lif hans fru förde. Hennes behof af pengar steg för hvarje vecka i verkligt förskräckande mått. Hvartill kunde hon använda dessa äfven för en millionär betydande summor?
