»Herrn skulle allt bra gärna vilja veta, om den som nu sitter och dricker med herrn verkligen är den samme, som läste matematik med herrn för några år sedan?»
Jag tillstod, att det skulle vara ofantligt kärkommet, ty för ögonblicket visste jag sannerligen icke hvad jag skulle tro.
»Vill herrn äta en enkel middag här om söndag, så skall jag kanske kunna skaffa herrn reda på huru det egentligen hänger i hop.»
Jag tackade och lofvade att komma samt tog för denna gång afsked af min i mitt tycke underbara värd.
Kan det vara Hans Broms själf? Det var hvad jag funderade på, när jag befann mig på hemvägen. Och om det är han, huru är det möjligt att han kunnat så föryngras i yttre och inre afseende? Om hans giftermål hade jag icke erfarit det ringaste. Vore han verkligen gift med Blåkullafaster? Hade äfven hon undergått förvandling?
Med stor otålighet afvaktade jag söndagsmiddagen.
III.
»Här får jag för er föreställa min hustru», sade ägaren till det lilla vackra huset, då jag på söndagen infann mig för att göra heder åt middagsbjudningen.
Ett ungt och vackert fruntimmer räckte mig leende handen och bad mig vara välkommen. En sådan
