präktig dag och en vacker samling. Hvad tycker ni om den sköna Théodora?»
»Théodora, mine herrar, är ett förtjusande kreatur, en springare af first rate, som man säger vid Epsom. Men jag vill göra min uppvaktning hos grefvinnan de Bellegarde. Vi ha ännu tid på oss. Får jag föreställa er, vicomte, för den sköna grefvinnan? Hon längtar att göra bekantskap med den som är våra kappridningars ära.»
»Nej tack, baron. Jag har annat att tänka på i dag, än att göra min kur hos damerna från vår Faubourg.»
»Säg mig uppriktigt, vicomte, har ni aldrig älskat?»
»Jo, jag har älskat, jag älskar och kommer alltid att älska vackra hästar.»
»Det är en ädel kärlek. Men ni älskar också våra nätter hos Verdier och spelbordet vid Champs-Elysées . . . Blott ett enda artigt ord åt grefvinnan de Bellegarde och så mycken tid som fordras för att köpa en bukett af Isabelle — sedan är jag till ert förfogande, mine herrar. Ah, jag glömmer att jag icke hälsat på markisinnan Saint-Ange. Hon sitter där i sin vagn, strax bredvid barrièren, en förtjusande liten varelse. Vicomte, vill ni icke gå till markisinnan och framföra min vördnad?»
»Ni tyckes tro, mon cher, att jag kan nyttjas till postillon d’amour. Stor tack, baron!»
»För ett sämre föremål kan ni varda postillon d’amour.»
Det var vid La Marche, det förnäma
