Den här sidan har korrekturlästs
Från taflans förgrund skjuter opp
En mast, med olja glattad;
Den starke, som kan nå dess topp,
Som dagens kung blir skattad.
Man då kring segrarns lockar slår
Den krans, deruppe grönskar,
Och — bäst af allt — en kyss han får
Af hvilken mö, han önskar.
I mångens blick man läser klart,
Bland ynglingarnas leder,
Att han försöket gjort, men snart
Med harm fått glida neder.
Men åt hvar flicka konstnärn har
Ett öga gett som tänker:
Jag undrar, hvem den kyssen tar,
Och hvem den kyssen skänker.
Just nu har oron nått sin spets,
Ty högst der kransen sitter
En ungersven sig gör tillreds
Att ta den, om han gitter.
För vinden fladdrar korpsvart hår
Kring hvita linnekläder;
