Den här sidan har korrekturlästs
Han vacker var så det förslog
Och — odlas kan talangen.
Och derför var det dubbel fest
Den dag, då hon fick veta,
Hur’ han, i stället att bli prest,
Fick i sin konst arbeta.
Då var hon bara sexton år:
Att vänta tungt väl kännes,
Men han har snille, tiden går,
Och — snart är mästarn hennes.
Och derför ger hon korgen käckt
Åt friarenas skara,
Af hvilken vigt, af hvilken slägt
De arma än må vara;
Och derför flammar hennes blick,
När hon får ess i trumfen,
När hon i bladet läsa fick
Om taflan och triumfen.
Och derför högt hon spritter till,
Då nu på dörrn det ringer;
Hon kan ej, kan ej sitta still,
Till spegeln fram hon springer:
