verksamheten skulle utvecklas på bekostnad af någonting annat; ty menniskans uppgift i den timliga verlden är ju af öfvervägande praktisk art, och det sedliga har derföre på menniskan de heligaste fordringar, likasom det religiösa. Men å andra sidan bör medgifvas, att ej heller den praktiska verksamheten rätteligen kan umbära något estetiskt: menniskan sjelf bör i de högsta afsigter konstnärligt behandlas. Vidare är den högre estetiska verksamhetens uppgift ju skönhet, och skönhet är lika väl som sanning och godhet en bestämning som vi gifva åt det guddomliga. Det är sålunda något guddomligt och förnuftigt, som blir innehållet i skaldens verksamhet. Oviljan mot den estetiska verksamheten torde äfven, der den ännu fortfar, härröra från konstförgudningen i början af detta sekel, mot hvilken en berättigad protest, en helsosam reaktion låtit förnimma sig.
Men, som sagdt, det ligger en fara i en öfvervägande estetisk riktning; man kan förledas att i allt “vara verksam blott för verksamhetens egen skull“, att taga lifvet som en skön lek och förgäta Schillers ord, att det är blott med det sköna, som menniskan skall i lekande verksamhet sysselsätta sig. Vi vilja ej neka, att der funnos perioder i Björcks lif, då han var utsatt för sådana frestelser. Men fromheten i hans hjerta fyllde snart åter lifvet med ett positivt innehåll, och derpå
