Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och i brefvet stod der sedan skrifvet
Om ett vackert litet hus vid sjön,
Om hur våren snart gör skogen grön,
Om ett möte än en gång i lifvet.
Och ju mer hon läser, desto längre
Blir den suck, som öfver läppen går,
Desto hetare blir ögats tår.
Hjertat vidgas, barmen blir allt trängre.
Då — hvem kommer? Ljuft som sommarvinden
Enda barnet smög till modrens famn.
Betti var den fyraåras namn;
Betti, hon kan torka tår’n från kinden.
“Kommer du med budskap från ett hjerta
Till ett annat, då just nu du kom?“
Hviskar modren ömt, och småningom
Blir hon ljus och lugn igen, fru Bertha.
Det var väl, ty lugn hon vara borde:
Än kan väl supén ej vara slut.
Men den stackars karln ej härdat ut:
Måste hem och se — hvad Bertha gjorde
