Den här sidan har korrekturlästs
Från dessa skild,
Och för den har han suckat re’n många gånger.
“Två år ha flytt. Ej ett ord till svar!
Det underligt var,
Men — kanske hon kan ej, om än hon ville.“
Så står han i tankar och låtsar ej om,
Att strax bakom
Hans Berthold kommer, hans ende lille.
Men gossen gick fram och tog hans hand.
Med kinden i brand
Han står der och tittar åt sidan förlägen:
“När han lekte på yttre gården nyss,
Han fått en kyss
Af en svartklädd fru, som kom in från vägen.
Och en fin liten flicka i handen hon ledt,
Och den stora har bedt
Att Berthold den lilla för till hans pappa;
Och der kommer den lilla på gången, men
Tillbaks igen
Går han ej, för den stora vill blott honom klappa.“
