Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Ottesångsklockan.
Hör, klockorna ringa till ottesång
Den första, den andra, den tredje gång,
Ty sabbatsmorgonen bräcker;
Men ljudet, som barnets öra har nått,
Det blandar sig in i dess drömmar blott
Och ej leende slumraren väcker.
Likväl han ej länge i lugn får le:
En underlig tafla han visst lär se
Vid klockornas ljud i blunden,
Ty som en hägring ur dunkla skyn
Gå lifvets gåtor fram för hans syn,
Der han drömmer i morgonstunden.
Och första gången då klockan hörs
Af helig bäfvan hans hjerta rörs,
