Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
När frukter mig vinka, på dig vill jag tänka,
När frukter mig vinka från lustarnes träd;
Din stjerna ur klarnande rymd ser jag blänka
Med helsning: “Dig gläd, men i oskuld dig gläd!“
På dig vill jag tänka, om äran mig hinner,
På dig vill jag tänka, om nöden mig slår,
Ty äran som barnsliga drömmen försvinner,
Och eviga solen kan torka hvar tår.
På dig vill jag tänka ännu, när jag trycker
Mot bäfvande hjerta min jordiska brud,
Ty kärleken sjelf ej den vän från mig rycker,
Som lärt mig hans första, hans stammande ljud.
Mitt käraste minne! Den käraste sången
Jag ger dig, och ger dig hvad hjertat har bäst,
Till dess min oroliga dag är förgången — —
Då möt mig, ack, möt mig vid änglarnas fest!
1864.
