Den här sidan har korrekturlästs
Vid öppet fönster hon sjunger sig varm,
Fast svala fläktarna leka
Kring rosig kind och kring snöhvit barm
Och säkert i valet tveka.
Vid öppet fönster hon sjungande står,
Sitt hjerta till ro vill hon sjunga;
Men på sorgsna toner den visan går,
Och ängsligt blickar den unga.
Med kammen hon flätan fäster till slut,
Och se’n i en endaste vändning
Hon breder de hvita armarna ut
Och knäpper sin ylleklädning.
På lockarna sätter hon schäferhatt
Med ax på de breda skyggen;
I schalen, som nyss för fönstret satt,
Hon sig svept och den knyter på ryggen.
Så lemnar hon hyddan. Re’n dagen går in
Att af vissnande blommor njutas;
Hon börjar den dagen med sorgset sinn
Och undrar hur han skall slutas.
