Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 179 —
7.

En qväll i Wien. En festlig sal,
Blommor och ljus och sprittande bal,
Tärnor i skiraste gazer,
Strömmar af välljud, som kämpa matt
Mot maskernas sorl, mot klingande skratt
Af ystra, dansande gracer.

Man trängs i dörren. Man lemnar biljett.
Hvad brokigt vimmel! Se der en sprätt,
Som för qvällen tagit tonsuren;
En riddare här med sköld och svärd,
Och der en skinande värdshusvärd
Och en pascha, af slafvar buren!

Hvad lif bland de muntra flickorna! Se,
I grottan derborta hvilar en fée
Med liljespira i handen.
Här rasar bacchanten i vildaste dans,
Der bjuder en blomsterflicka sin krans
Åt en drottning från österlanden.

Der blommar en kind så rodnande varm,
Der vaggar sig ljuft en flämtande barm,