Den här sidan har korrekturlästs
“Lymlar,“ ropar han, “jag tvålar om er,
Jag skall tvåla om er usla kropp.“
Sagdt, och sina linor ut han hänger.
Pojke efter pojke redan svänger
Utmed relingen på senig arm.
Då är gubben färdig med sin skopa,
Dy han vräker på dem allihopa
Tills de dyka under skrik och larm.
Kapten Jöns hvarenda pojke känner;
Han åt sig och sina unga vänner
Vill hvar dag en muntration bestå:
Ha de unga väl fått skopan smaka,
Snart till pråmen komma de tillbaka,
Men i ökor och med tröjan på.
De sin aftonvard med gubben dela,
Och när väl han fått sin lilla hela,
Och hans snugga riktigt stoppad är,
Då är saken klar, och med stor gamman
Ljuger han dem fulla allesamman
Och på skepparlögner heligt svär.
