Den här sidan har korrekturlästs
Till den leende Lina.
Man sagt att du skrattar så mycket,
Det faller ej alla i tycket,
Och jag skall dig säga hvarför:
Man kan ej din glädje begripa,
Då sjelf man har satt sig att lipa
I följd af sitt onda humör.
Och sedan så märker nog verlden,
Att ofta du skrattar åt flärden
Och gäckar dess glittrande gull.
Se, derför dess hjerta sig isar,
Då glänsande tänder du visar
Och skrattar dess dårskap omkull.
Ja, då, när satiriskt du smilar,
Du sänder små spetsade pilar
Mot fördom och dumhet förvisst.
Och kunde jag få dig att skratta
