Den här sidan har korrekturlästs
“Nej upp, min lyra. På sångarens dag
Må du ljuda sirligt och grannt,
Må du prisa med toner af kraft och behag
Den svensk-akademiska slant!“
“Jag vill pröfva i dag din gyllene sträng,
Om riktigt af guld han är,
Ty då skall du klinga som denna min peng,
När jag slår den i bordet så här.“
Och guldet jag tog, der jag satt vid mitt bord,
Och slog det med kraft deri,
Men en sällsam klang blef i lyran spord
Af klagande disharmoni.
“Du har rätt min lyra; jag visste det nog:
Som dukaterna klingar ej du.“
Så sagdt, jag de skälfvande strängarna slog
Och qvad det som följer nu:
Du guld, med hvilket man sångarn belönt,
Ej mer vill på dig jag se,
Ty jag vet ett guld ovanskeligt skönt,
Och om det vill jag himmelen be.
