Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 231 —

Af dem, som föga af kraft han gett,
Han ock ej mycket vill kräfva.

Sof godt, du trötte! Din kamp var god,
Men hård och bitter tillika.
Vi prisa hjelten, som göt sitt blod
För segerkransen, den rika;
Men höfs ej starkare själ ändå
Att vilja verka, men ej förmå,
Att utan lagrar mot döden gå
Och dock i modet ej svika?

God var hans kamp, fast med ståt och prakt
Han ej i grafven läggs neder;
Men, bröder, sluten en hedersvakt
Kring den som kämpat med heder,
Och svärjom här vid hans öppna graf
Att bruka dagen, som Gud er gaf!
Ty natten kommer. Förr’n man vet utaf,
Kan klockan klämta för eder.

Vi svärja, broder, att föra ut
Hvad bäst du tänkt och du velat.