Hoppa till innehållet

Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 232 —

Haf tack, vår saknade vän, till slut
För allt! Förlåt hvad vi felat!
Ditt stoft vi viga till ostörd ro.
Vi lysa frid kring ditt stilla bo.
Ur grafvens tufvor skall blomman gro,
När vårsol dimmorna delat.
                                                   1863.