Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Se der en vacker bild! Se der
Hur böljan vid de hvita skär
Kruslockigt hufvud gömmer!
En liten stad du ser också,
Men luften är så hög och blå,
Att staden mest du glömmer.
Och bland de enkla hyddors rad
Går främlingen så hjerteglad
Och i de friska vindars bad
Om fröjd och helsa drömmer.
Men lik en grånad invalid,
Som hvilar ut från kampens tid,
En gammal borg sig höjer.
Mörk står han i den glada nejd,
Ty minnet än af brödrafejd
Inom hans murar dröjer.
Ej nu på länge vid hans strand
Förhärjarns rotar gått i land,
Och inga byar mer i brand
Hans bistra öga röjer.
Dock ve! Förhärjarn kom. Han går
Med nöden i sitt djupa spår
