Den här sidan har korrekturlästs
Kär du var oss. Trogen, trägen,
Ren som guldet, stark som stålet,
Medan andra mätte vägen,
Gick du segrande på målet.
Derför kunde du som ingen
Räcka till för allt och alla,
Gladast uti brödraringen,
Främst när pligten hördes kalla.
Ja, hur stark du stod ibland oss
Och hur hjertans god tillika,
Och med fina kedjor band oss
Vid ditt hjerta fast, det rika!
O, hur spänstigt, o, hur smidigt
Var din båges sena spunnen!
Skarp var pilen, ack, för tidigt
Till det sista målet hunnen!
O, hur lifvets högsta frågor
Under milda löjen skyldes!
O, hur hjertat stod i lågor,
Tills i böljans famn det kyldes!
