Den här sidan har korrekturlästs
Mannakraft och barnasinne,
Eldig håg och rena seder,
Sådant är den käres minne,
Sådan är den dödes heder.
Sådan är den enkla runa,
Som blir hans i minnets gårdar,
Friska äplet, som Iduna
Åt sin ungdom troget vårdar.
Oss lår minnet trösta, bröder.
Men hvem bringar friden åter
Åt en mor, som tyst förblöder,
Åt en åldrig far, som gråter?
Kransen togs från grånad hjessa,
Glädjens sol är nedergången.
Store Gud, att trösta dessa
Ej förmår den svaga sången!
Mer du skänker än vi bedja.
Trösta, Herre, sjelf de arma!
Sjelf uti vår ungdoms kedja
Hjertan tänd som hans så varma!
1864.
